sidney govou
Inte för inte är det som jag inte betraktas som något större fotbollsfan. Fotboll är en tursport med konstiga regler (straff, offside etc) och som dessutom inbjuder till oetiskt spel i form av filmningar och maskning. Kopplingen mellan att vara det bästa laget och att vinna matchen är mycket diffus och i många fall omvänt proportionell. Följaktligen kan det sägas att jag "couldn't care less" om hur det går i de olika ligorna. Men så har det inte alltid varit. Säsongen 2001-02 pluggade jag i Lyon och fick uppleva hur hela staden slöt upp bakom Olympique Lyonnais som tog sitt första franska ligaguld någonsin. Den direkt avgörande matchen mot Lens i den sista omgången vann de med 3-1 efter bl a ett drömmål av lagets supertalang och stora offensiva härförare, Sidney Govou. Det året var jag ett fan, och tillsammans med 100 000 andra hoppade jag och jublade hela natten på stora torget där spelarna tackade fansen från rådhusbalkongen. Och med detta vill jag säga att det gladde mig enormt då jag härom dagen fick se nummer 10 i det franska laget, Sidney Govou, spela från start i VM-premiären mot Uruguay. Frankrike har aldrig klarat av att föra matcher mot defensiva lag, och inte heller den här gången lyckades de scora in någon balja. Men det är inte så väsentligt. Det roliga är att jag i alla fall har någon att heja på i VM. Go Sidney!
