Skuru Basket

Tjena tjena hallå! Hoppas att allt är bra md er trots det beryktade ovädret som härjar i Stckholm. Igår lirade vi mot Luleå, en oerhört viktig match för oss med tanke på existensen av vår dåvarande fjärdeplats. Om vi hade förlorat, hade matchen mot Umeå varit avgörande. Umeå som har bringat A-game de senate matcherna skulle förmodligen ha blivit en jämn historia. Lyckligtvis vann vi Luleå matchen med hela 30 poäng, 108-78!!!! Sjukt poängrik match och mindre defensiv, om man tittar på statistiken. Hur som haver så spelade vi verkligen ut Luleå igår. Tillskillnad från 08 matchen gjorde Henrik Wikström bättre och mer roterande byten så att inte tröttheten skulle bli en sån avgörande faktor. Lagspelet var verkligen på topp, egospelet var minimalt. Om jag säger såhär. Om vi lyckades langa iväg 22 assist vad säger ni då? Vi var i samma sits som lidingö var inför seriestart. Ingen trodde på oss och vi blev tippade att komma långt ner i serien. Den som skrattar sist skrattar bäst, muuuuuhahaha! Anyways så börjar A-slutspelet någon gång i Mars. Vi kommer möta, Telge, Solna, 08 både hemma och borta, så ni har en del smaskigheter att kolla in, roligt! Kommer nog bli en hel godispåse till Slutspel, sött,surt och gele och framförallt chokladen kommer att bjudas på...sjukt taggad är jag. Kan berätta att jag kommer ner till Stockholm i några dagar efter sista matchen mot Umeå som är på söndag. Anledningen är att jag ska gå på några arbetsintervjuer! Who knows, vi kanske ses?! Puuuuuuss

Jag har under ca 2 veckors tid försökt att bli en annorlunda spelare. Jag har istället för att använda mig av aggressivitet på plan för att försöka spela så bra som möjligt har jag försökt att sätta ett leende på läpparna istället. Alltså istället för att gräva ner mig, hänga med huvudet eller att sitta att gråta på bänken för att jag blivit utbytt pga att jag spelat dåligt och hamna i ett hål som är väldigt svårt att komma upp ur om man spelar på det sättet. Det kan vara ett positivt att spela på det sättet också då man troligen spelar bättre försvar, hoppar lite högre pga att adrenalin chocken blir bättre och så vidare.
Men nu ska det bli ändring. Jag vill spela med ett leende på läpparna, för basket är ju as roligt ellerhur? Det finns väl inget underbarare än att skratta? Jag menar ju inte att jag ska springa runt och asgarva eller tappa kontrollen. Mer att jag kanske ska börja le när jag sätter en trea, kastar ner en motståndare i golvet eller skrika ut bra kommentarer till mina lagkamrater. Köra ett roligare spel helt enkelt. För alla som känner mig i basketvärlden kopplar nog ihop mig rätt lätt med ilska på planen. Då kommer vi till den punkten, eller rättare sagt den tanken som slår alla när jag på planen blir sur. "Hur ska hon nu komma upp från den där känslan" somliga tror säkert att jag inte kommer spela likadant eller att mina misstag kommer bli fler.
Men som sagt kommer detta inte att hända, då jag kommer spela med ett leende och bli en lite mer "glidande" spelare.

vad tror ni? tycker ni att jag har en poäng i mina påstånden? Jag har inte prövat det på match ännu då vi var lediga från matcher förra helgen och matchen nu i helgen har jag gömt undan i ett förråd långt långt in i hjärnbalken! Det var BTW mot järfälla och vi vann matchen vilket gjorde oss till serieledare. Önskade bara att jag kunde glädja mig mer åt just matchen...
Vi ses team! Love Serah

Hej hej hallå dagboken. Äntligen har det slutat att snö, jätte skönt verkligen. Känns som att det var på tiden i och med att det snöat en freakin vecka i rad och snöhöjden är typ 1000 m! Hahah. Kan ju börja detta inlägg med en rätt så rolig historia. Huvudpersonen i denna historia är väl inte helt oväntat jag. Hur som helst, var jag på väg hem ifrån lunchen. När jag klev av min busshållplats ser jag är det är trafikstockning på min gata, och de va bara allmänt dålig stämning för att alla var stressade ect. Jag går där med min påse mat och diggar musiken ifrån min braiga ipod. Smart som jag är bestämde jag mig för att gå emellan bilarna för att slippa onödig omväg, talessättet " gud straffar somliga med detsamma" kan verkligen appliceras här. Precis innan jag ska gå emellan två bilar så råkar jag ut för en riktig film-jag vet inte vad-snubbling. Min grova snubbling var verkligen synlig för alla som stod i bilkön. Jag ser mitt liv passera när jag ramlar rakt på ryggen, tur var i alla fall att maten inte började läcka på gatan. Jag ställde mig upp och ser leenden och tom skratt i vissa av bilarna, hanterade situationen bra och istället för att marschera därifrån som en pansarvagn började jag skratta och lunkade därifrån med snö på ryggen och bakidan av min mössa. Nu har biltraffikanterna något att prata om vid middagsbordet i alla fall. Tänkte skriva lite om basket, men jag pallar faktiskt inte det jag har lunch som väntar i kylen. På återseende alla härliga! Puss och Kram Halvan