"Runt dansstängerna"
Mina handleder värker från gårdagens träning. Min ryska lärare kom fram till mig och frågade om jag hade ont i handflatorna.
- JA! svarade jag, helt utmattad.
- Bra! så länge det inte är handlederna, för då är det något som inte stämmer. Då gör du helt fel.
- Så, sträck på dig, upp på tå, och hakan! Kom igen nu flickor!
Dans runt en stång kanske inte var min grej trots allt. Jag har ju ont på fel ställe och koreografin går alldeles för snabbt fram. Under sista passet var jag helt lost.
- Din kropp är gjord för att dansa, säger hon, men du använder den på fel sätt.
Jaha? Hur fan använder jag den på rätt sätt då?
Poledance är det jag ägnar mina tisdagkvällar åt. Sjukt va? Det är sjukt kul, det var sjukt kul. Dem två första lektionerna var liksom på lek. Jag trivdes, vi skrattade. Trodde jag hade hittat mitt kall i livet. Tredje och fjärde lektionen ska vi kunna utföra trick där vi hänger upp och ner...
Inget kommer bli lika roligt som basket, det är bara att inse. Får leta vidare helt enkelt och se dansen som träning. För visst är det träning. Kroppen gör så jävla ont, både av träningsverk och blåmärken.
Nu har ni fått reda på vem "runt dansstängerna" är.
Det är jag, Cilla.
Några ska sticka och det ska firas!
Hej alla! Jag känner mig lite nervös som första användare efter coachernas tid men det ska vl gå ur vägen.
Som de flesta vet ska några från skurus "basgrupp" resa bort och dem ska ha en liten tillställning på fredag hemma hos Knut. Själv tränar jag tills 21.00 men kommer åka direkt efter träningen. Jag hoppas att så många som möjligt kan åka dit så vi kan ses ännu en gång!
Tänkte bara berätta om mitt liv just nu, kan ju vara skoj att veta det, eller???
kvällen innan har jag tränat kommer hem mellan 22-23 käkar middag för andra gången och sedan något onyttigt på det morotskaka är en favorit just nu. Somnar runt 01-02.
Vaknar vid 7 - stänger av tvn och sparkar ner hunden från sängen.
Vaknar igen vid tio med ångest över att man ine har något jobb och skickar i väg ytterligare 3 cvn som känns som en helt onödig handling. Efter frukost och promenad med hundarna så blir det tv. Får inte missa top model 4 reprisen och sen är det Ellen - christine - vänner - made - that 70s show x 2. Sedan börjar dagens största och bästa händelse - PROJECT RUNWAY. Det är sista avsnittet idag så jag vet inte hur jag ska göra imorn. Sedan är det dags för träning igen och dygnet börjar om.
solen lyser på lidingö
Sara har de senaste säsongerna utvecklats till en etablerad basketettanspelare. Nu får hon chansen att casha in. Med detta menas att hon har hamnat i ett lag som skriker efter hennes egenskaper, framför allt i två avseenden. Som ni kanske minns lever Lidingö på ett helplansförsvar och på att tvinga fram turnovers. Becca Henriksson kommer vinna stealsligan ytterligare ett år, men vem annan än skurus beryktade #9 är en bättre sidekick? Antingen är det en slump, eller så är det ett genomtänkt psykologiskt trick av någon i Lidingös organisation, men som det ser ut kommer hon spela med #9 även denna säsong. Den andra egenskapen var för mig mera glädjande att se, framför allt eftersom Sara hos oss inte hade förutsättningarna att visa upp detta, nämligen att hon är en riktigt bra ledare på plan. På träningarna leder Sara och Becca var sitt lag som pg. I matchen idag spelade de huvudsakligen tillsammans med Sara som 2:a, men när det behövdes tog hon hand om bollen och gjorde det riktigt bra. Miljöombytet, den nya rollen och Andens avslappnade ledarstil har som det ser ut varit mycket värdefullt, nu lyser hon av självförtroende och spelar med precis den pondus och stabilitet som vi fick se i de avgörande U20SM-matcherna förra säsongen. Sen att inte domarna godkänner hesitations tyckte publiken var lite trist, men så kommer det inte se ut när det är seriematcher.
På samma sätt som det var glädjande att se Saras nya spelstil var det lika glädjande att se att Millo fortfarande är Millo. Idag hade hon inte sin bästa utdelning, hon satte matchens första skott för en 3:a, sen missade hon 7 i rad för att sedan ta kommandot i det som skulle visa sig bli det matchavgörande rycket, genom att swischa två treor på back-to-back possessions. Men utöver detta blir man som vanligt upprymd av att se Millo flyga i marken på varje lös boll, börja garva när hon hamnar i brottningsmatcher under korgarna, stanna och hjälpa lagkamrater hon råkat knocka i stället för att springa upp och lägga i en layup, och framför allt aldrig för ett ögonblick tveka när hon ser en skymt av motståndarnätet. Hon har några veckor kvar till toppformen, men tipset är att när säsongens sista ord är sagt står Millo där som Lidingös 2nd leading scorer efter Becca.
Sammanfattningsvis vill jag påstå att Lidingö har anledning att se optimistiskt på säsongen. Anfallsspelen motion, 1, 2 och 3 är väldesignade och ger de lägen de är tänkta att skapa. Spelarna har nött dem grundligt och utför dem redan nu med skaplig precision. Försvaret är ettrigt över hela plan och tight i 3-sek området. Men framför allt har laget en kärna med Becca, Pia, Sara och Millo som tävlar som besatta och spelar hårdare än vem som än försöker ställa sig i deras väg. Lollo Hagberg är tillbaka vilket ger dem lite längd, AK och Charlotte tillför rutin och court savvy och av de yngre utmärkte sig en som heter Astrid ordentligt med ett atletiskt löpsteg och potentiell scoring ability. Passar ju bra att det kommer bli publikvänlig basket nu när en i publiken om än tillfälligt råkar bo ett stenkast från Hersbyhallen.
Now, over to you bitches. Hur går det i California? Sundsvall? Lund? Runt dansstängerna? I Fryshuset? Polisen? För F97? Och kanske inte minst, hur går det för oss själva, aka Skurus damlag, as the jw era begins.
Fr o m nu fritt för er att berätta. Vad säger de när du presenterar dig "hello my name is mule"?
/ax
30 i första halvlek...
För övrigt, cred till crip som grävt fram det här klippet, ganska roligt. http://www.youtube.com/watch?v=0WzmQmz9Kdc
sundsvall fick fair play priset
Tydligen låg vi bra till, ända tills det kom till juryns vetskap att någon hade pekat finger på öppen gata inne i stan.
lotter och medlemsavgifter
Lotter:
Endast Millo har redovisat. Ni andra - in med cash till Sanna nästa gång ni ser henne!
Medlemsavgifter:
Följande har inte betalat - Elin, Cattie, Vanessa, Evelina, Milena.
Förmodligen har ni fått inbetalningskort, men om inte hänvisar jag till denna text på Skurus hemsida:
"Samtliga avgifter betalas till basketens postgirokonto; 84 04 46-9. Glöm inte att skriva under vem avgiften gäller samt vilket lag vederbörande tillhör."
"knockade i rond 1"
http://www.kuriren.nu/sport/artikel.aspx?articleid=4830132
Sen hade de också en "inför matchen"-artikel i fredagsupplagan...
http://www.kuriren.nu/sport/artikel.aspx?articleid=4826542
matchens move i final 2
Lägg upp matchen i helskärm och scrolla fram till 32.30 av sändningen, http://www.svenskbaskettelevision.se/news_show_sm-final_2_telge-solna_lordagen_den_184.html?id=6655099
Ska man lära sig basket - kolla på ni vet vem.
resan till luleå
Kan ni föreställa er hur bra det känns att jobba i en förening med en så skicklig kanslist?
Det här fick jag på mailen alldeles nyligen.
**************************************************************
Följande gäller:
Alla kommer att flyga med samma flyg:
Utresa: Flyg: DY471
24/4 - 2009
12.30 Sthlm, Arlanda - Terminal 4
13.50 Luleå
Hemresa: Flyg: DY484
26/4 - 2009
19.35 Luleå
20.55 Sthlm, Arlanda
Alla spelare (8st) + Axel kommer att flyga under referensnr: 3PN6GN
Mbuyi flyger under ref. nr: 3OV9CS
På flyget får ni ha med ett handbagage och ett kolli/person. (max 10 kg på incheckat baggage)
Ni kommer att bo hos Doris och Leif (urgulliga!) på Luleå Vandrarhem & Minihotell,
Luleå Vandrarhem
Sandviksg. 26
972 36 LULEÅ
Tel: 0920-22 26 60
Tjejerna kommer att bo tillsammans i en sovsal.
Du och Mbuyi kommer att bo i dubbelrum första natten, andra natten kommer ni vara tvungna att byta rum till ett enkelrum med extra säng.
Ni måste ha med egna lakan, inga måltider ingår. Det finns kök så ni kan laga egen mat.
Kostnad för detta:
Totalpris flyg 10 pers: 14 220kr
Totalpris boende 10 pers: 4 120kr
TOTALT: 18 340kr
Utöver sponsorbidragen återstår alltså 1340kr. Delat på 10 personer betyder att ni kommer att få betala 134kr + mat för att bekosta den här helgen.
Om jag får mailadress till alla spelare kan jag maila ut resehandlingar till var och en.
Med Vänlig Hälsning
Sanna Ryd
0765-81 15 89
__________________
SKURU IK BASKET
08-448 83 00
************************************************************
Observera alltså att ni ska skicka er mailadress till The Ryder! Hennes adress har ni ovan.
Inget mail - inga resehandlingar.
18-2
Så har ni gjort det igen... ännu en säsong i Basketettan fixad. Och vägen dit gick genom det som står som rubrik där uppe: 18-2 i fjärde quartern. När det som allra mest behövdes, då tog ni er samman och spelade ert bästa försvar, kanske ert bästa försvar någonsin.
Vi var under press idag, i tredje quartern tappade vi allt sänk som vi hade i första halvlek. Samtidigt började Järva känna segervittring, och red genom hela perioden ett läskigt starkt moment. På 8 minuter gjorde vi bara tre poäng. Men samtidigt spelade vi bättre försvar än i första halvlek, och totalt släppte vi inte in mer än 16 poäng i perioden. Till slut rev vi ner 3 offensiva returer, 2 av dem blev putbacks, och med detta hade vi vunnit tillbaka momentet.
Var ni än spelar, vilka situationer ni än kommer hamna i, glöm aldrig att när man har momentet hopplöst emot sig, är det hustle plays som får det att vända!
Idag vände vi momentet med hustle plays, och vi höll det resten av matchen med ett försvar som jag alltid kommer bära med mig som ett minne av Skuru Basket class of 08-09.
Att spela försvar i basket är något som kräver en mycket hög nivå av lagarbete. Samarbete, förtroende för lagkamrater och förmåga att driva varandra till att anstränga sig det yttersta... när dessa lagegenskaper finns vinner man matcher. Och man blir ett lag som är roligt att vara med i. Enkelt, men ändå är det så få lag som har detta. Jag kanske har svamlat om vad jag tycker om er nån gång förut, men det jag såg idag bygger på ännu mer till hur stolt jag är över er, och den glädje jag känner över att få jobba med ett lag som ni.
Visst, det har varit en lång säsong, och det har funnits ett och annat problem att reda ut. Men vafan, allt är relativt, fråga folk i lite andra lag vilka issues som de brottas med!
Till sist, det här var fjärde raka kvalmatchen där vi var under press. Och samtidigt fjärde raka matchen där pressen gjorde att vi tog fram vårt bästa spel. I och med detta så har allt vi gått igenom den här säsongen varit steg på vägen till att bli ett vinnarlag. Förluster har härdat er, vinster har tryggat er, laghjärtat har drivit er vidare mot nästa utmaning, med samma styrka och glöd. Och till slut har ni blivit vinnare.
När vår ledning var nere i 1-2 poäng sa jag till Mbuyi: "Det här är ett bra karaktärsprov för laget".
Natta sa: "Hur kan du låta så nöjd?"
Svaret är: jag har också lärt mig av den här säsongen. Hade dagens andra halvlek varit före jul skulle jag ha darrat som en maracas. Jag skulle nog ha ritat 400 streck på tavlan, jag skulle säkert gnällt och ältat alla misstag ni gjorde, jag skulle ha slösat min energi på att skrika och gapa från sidlinjen och eventuellt försöka radiostyra er till konfusionens avgrund.
Förtroende är vad som håller lag samman, inte bara mellan spelare och spelare utan även mellan spelare och coach. Allt eftersom er vinnarmentalitet har utvecklats, från förluster mot Stars, Söder, Lidingö, Alvik och Polisen, förlust mot Sundsvall i SM, vinst mot Sanda, vinst mot Järfälla på bortaplan, förlust mot Lidingö, vinst mot Polisen, vinst mot Malbas, vändning och vinst borta mot Järva (det största underläge ett lag jag coachat någonsin hämtat in), vinster mot Täby och Söder, och till vinsten idag, allt eftersom har jag lärt mig lita på att er vinnarmentalitet kommer att avgöra våra jämna matcher. Det har betytt mycket för mig att få se denna växa fram, och det roliga är: även om vi nu är uppe på ängar i solljuset, så har vi fortfarande rätt många matcher kvar!
(Till alla utom Helena, mer om detta på följande länk: http://www.hedbergska.sundsvall.se/fs/grottl.html)
Tack för idag.
/ax
sommartid
Med andra ord att det inte gick för er som för stackars Anton... http://www.lidingobladet.se/artikel.php?artikel=997
påsklovet
Varför ska vi träna på påsklovet, när kvalet tar slut söndagen före? Jo, vi spelar kvartsfinal i U23-slutspelet mot Täby den 15/4, se uppdaterat schema nedan. Det är mkt viktigt att vi då kan prestera vad som krävs för att vinna matchen, framför allt av följande skäl:
- Det vore sjukt kul att få spela final i U23-slutspelet den 17/5. Som ni vet har Skuru en stark tradition att hela klubben åker och kollar på sina finallag, och det blir ett galet drag i hallen! Dessutom är motståndare sannolikt Blackeberg, som ställer upp med sitt bästa U23-manskap (dvs deras damlag minus en korsbandsskadad Bel).
- Vinner vi kvartsfinalen får vi spela semifinal den 18/4. Vi behöver verkligen en hård match den helgen, för att förbereda oss inför Final Six.
Hoppas ni fattar hur jag tänker.
Jag behöver alltså veta om några av er är otillgängliga under veckan eller helgen, så kanske vi kan lägga träningarna utifrån detta. Tacksam för snabbt svar i kommentarer nedan.
regionsuttagningar för F94
skurus hemsida
Alltså kan det vara intressant för er att inte bara hänga på the ultra fabulous sport blog hela tiden, utan även lite då och då kolla in klubbens site, www.skuruikbasket.se.
Malin med på förslaget (MMPF)
Var där i god tid så vi kan börja spela direkt med bra tempo.
matchen idag
Jag ville inte säga nåt efter matchen idag. Jag såg på er hur ni kände. Så ska det kännas efter en förlust, och det fanns ingenting jag kunde ha sagt för att ni skulle må bättre. Inte heller någon idé att försöka lära er något, i den situation ni befann er är inte hjärnan mottaglig för inlärning. Det enda jag bad er var att komma ihåg känslan. Använd den som motivation för att ni inte ska behöva uppleva den igen.
Vi visade två saker idag. Vi visade att vi kan spela riktigt bra basket, och vi visade att vi har svårt för stresshantering. I tre perioder spelade vi bra basket. I fjärde perioden spelade vi stresshantering.
När man spelar stresshantering har man som motståndare ens egna och den egna gruppens fysiska reaktioner på stress och rädsla. En andra motståndare är laget man möter ute på plan. Att vinna mot båda två på samma gång är omöjligt.
Jag kan inte vara besviken på hur matchen utspelade sig. Som coach är utmaningen att försöka förstå hur matchen kommer se ut, och utifrån detta förbereda och instruera sitt lag på bästa sätt. Idag tycker jag att vår gameplan var i princip klockren. I tre perioder var vi det klart bättre laget, och vi såg till att publiken fick se riktigt fin basket. Med tanke på hur vi reagerat i tidigare matcher förstod jag också att utmaningen nu skulle bli att behålla samma lugn, harmoni och vinnarinstinkt hela matchen ut. Jag sparade tre time outs till fjärde quartern, och lyckades ganska bra med att inte bli nervös och hetsa upp mig. Ungefär som när vi slog Sanda i den avgörande SM-matchen i Lund, och även när vi slog Järfälla för några veckor sen. Det jag är besviken på är att jag den här gången inte lyckades föra över detta till spelet ute på plan
.
Här måste vi tänka till och göra lite förändringar i vår strategi. Vi vet att vi vid upprepade tillfällen hamnat i stresshantering i fjärde quartern. Vi vet också hur man kontrollerar detta.
- Lugn
- Kroppskontakt
- Skratt
- Glädje
Vad är det då som gör att man tappar kontrollen? Tänk igenom vad ni gjorde, tänkte och kände i fjärde quartern idag. På plan, på bänken och i time outs. Vilka signaler ni sände ut, och hur ni reagerade på instruktioner och tillsägningar. Då hamnar ni i närheten av svaret.
Mbuyi och jag har precis haft ett möte där vi pratade om det här. Vi har inte alltid samma uppfattning, men när vi får tid att gå igenom hur vi tycker och tänker lär vi oss alltid sjukt mycket. På samma sätt vill jag uttrycka hur mycket jag lär mig av att jobba med er, och hur glad jag är äver detta. Jag är säker på att ni i slutändan kommer vända matchen idag till något som ni blir starkare av.
Och vad gör vi nu? Move on to the next play.
Ses på tisdag. Lagmöte kl 18.00.
/ax
top 5
Verkar som att en line i artikeln nedan gjorde intryck på the ryder... själv har jag tagit stort intryck. Här har ni mina top 5 lines.
5.
"I left my playing career a heck of a lot tougher than I started it, and my only regret is that I didn't truly "get it" much earlier in my playing career."
4.
"Tough players work for good shots and understand that it is not "my" shot, it is "our" shot."
3.
"Tough players project confidence and security with their body language."
2.
"Tough players understand the difference between being in the right spot and being in the right spot with the intention of stopping somebody."
1.
"Tough players move on to the next play."
Almost made it...
"It is almost impossible to talk on defense and not be in a stance, down and ready, with a vision of man and ball."
"Tough players can take criticism without feeling the need to answer back or give excuses."
"A tough player fills his tank on the defensive end, not on offense."
Nån annan som kan langa upp en top 3?
/ax
insiktsfull artikel
***************************************
Defining toughness
I have heard the word "toughness" thrown around a lot lately. Reporters on television, radio and in print have opined about a team or player's "toughness" or quoted a coach talking about his team having to be "tougher" to win.
Then, in almost coordinated fashion, I would watch games and see player upon player thumping his chest after a routine play, angrily taunting an opponent after a blocked shot, getting into a shouting match with an opposing player, or squaring up nose-to-nose as if a fight might ensue. I see players jawing at each other, trying to "intimidate" other players. What a waste of time. That is nothing more than fake toughness, and it has no real value.
I often wonder: Do people really understand what coaches and experienced players mean when they emphasize "toughness" in basketball? Or is it just some buzzword that is thrown around haphazardly without clear definition or understanding? I thought it was the latter, and I wrote a short blog item about it a couple of weeks ago.
The response I received was overwhelming. Dozens of college basketball coaches called to tell me that they had put the article up in the locker room, put it in each player's locker, or had gone over it in detail with their teams.
Memphis coach John Calipari called to say that he had his players post the definition of toughness over their beds because he believed that true "toughness" was the one thing that his team needed to develop to reach its potential. I received messages from high school coaches who wanted to relay the definition of toughness to their players and wanted to talk about it further.
Well, I got the message that I should expound upon what I consider toughness to be. It may not be what you think.
Toughness is something I had to learn the hard way, and something I had no real idea of until I played college basketball. When I played my first game in college, I thought that toughness was physical and based on how much punishment I could dish out and how much I could take. I thought I was tough.
I found out pretty quickly that I wasn't, but I toughened up over time, and I got a pretty good understanding of toughness through playing in the ACC, for USA Basketball, in NBA training camps, and as a professional basketball player in Europe. I left my playing career a heck of a lot tougher than I started it, and my only regret is that I didn't truly "get it" much earlier in my playing career.
When I faced a tough opponent, I wasn't worried that I would get hit -- I was concerned that I would get sealed on ball reversal by a tough post man, or that I would get boxed out on every play, or that my assignment would sprint the floor on every possession and get something easy on me. The toughest guys I had to guard were the ones who made it tough on me.
Toughness has nothing to do with size, physical strength or athleticism. Some players may be born tough, but I believe that toughness is a skill, and it is a skill that can be developed and improved. Michigan State coach Tom Izzo always says, "Players play, but tough players win." He is right. Here are some of the ways true toughness is exhibited in basketball:
Set a good screen: The toughest players to guard are the players who set good screens. When you set a good screen, you are improving the chances for a teammate to get open, and you are greatly improving your chances of getting open. A good screen can force the defense to make a mistake. A lazy or bad screen is a waste of everyone's time and energy. To be a tough player, you need to be a "screener/scorer," a player who screens hard and immediately looks for an opportunity on offense. On the 1984 U.S. Olympic Team, Bob Knight made Michael Jordan set a screen before he could get a shot. If it is good enough for Jordan, arguably the toughest player ever, it is good enough for you.
Set up your cut: The toughest players make hard cuts, and set up their cuts. Basketball is about deception. Take your defender one way, and then plant the foot opposite of the direction you want to go and cut hard. A hard cut may get you a basket, but it may also get a teammate a basket. If you do not make a hard cut, you will not get anyone open. Setting up your cut, making the proper read of the defense, and making a hard cut require alertness, good conditioning and good concentration. Davidson's Stephen Curry is hardly a physical muscle-man, but he is a tough player because he is in constant motion, he changes speeds, he sets up his cuts, and he cuts hard. Curry is hard to guard, and he is a tough player.
Talk on defense: The toughest players talk on defense, and communicate with their teammates. It is almost impossible to talk on defense and not be in a stance, down and ready, with a vision of man and ball. If you talk, you let your teammates know you are there, and make them and yourself better defenders. It also lets your opponent know that you are fully engaged.
Jump to the ball: When on defense, the tough defenders move as the ball moves. The toughest players move on the flight of the ball, not when it gets to its destination. And the toughest players jump to the ball and take away the ball side of the cut. Tough players don't let cutters cut across their face -- they make the cutter change his path.
Don't get screened: No coach can give a player the proper footwork to get through every screen. Tough players have a sense of urgency not to get screened and to get through screens so that the cutter cannot catch the ball where he wants to. A tough player makes the catch difficult.
Get your hands up: A pass discouraged is just as good as a pass denied. Tough players play with their hands up to take away vision, get deflections and to discourage a pass in order to allow a teammate to cover up. Cutters and post players will get open, if only for a count. If your hands are up, you can keep the passer from seeing a momentary opening.
Play the ball, see your man: Most defenders see the ball and hug their man, because they are afraid to get beat. A tough defender plays the ball and sees his man. There is a difference.
Get on the floor: In my first road game as a freshman, there was a loose ball that I thought I could pick up and take the other way for an easy one. While I was bending over at the waist, one of my opponents dived on the floor and got possession of the ball. My coach was livid. We lost possession of the ball because I wasn't tough enough to get on the floor for it. I tried like hell never to get out-toughed like that again.
Close out under control: It is too easy to fly at a shooter and think you are a tough defender. A tough defender closes out under control, takes away a straight line drive and takes away the shot. A tough player has a sense of urgency but has the discipline to do it the right way.
Post your man, not a spot: Most post players just blindly run to the low block and get into a shoving match for a spot on the floor. The toughest post players are posting their defensive man. A tough post player is always open, and working to get the ball to the proper angle to get a post feed. Tough post players seal on ball reversal and call for the ball, and they continue to post strong even if their teammates miss them.
Run the floor: Tough players sprint the floor, which drags the defense and opens up things for others. Tough players run hard and get "easy" baskets, even though there is nothing easy about them. Easy baskets are hard to get. Tough players don't take tough shots -- they work hard to make them easy.
Play so hard, your coach has to take you out: I was a really hard worker in high school and college. But I worked and trained exceptionally hard to make playing easier. I was wrong. I once read that Bob Knight had criticized a player of his by saying, "You just want to be comfortable out there!" Well, that was me, and when I read that, it clicked with me. I needed to work to increase my capacity for work, not to make it easier to play. I needed to work in order to be more productive in my time on the floor. Tough players play so hard that their coaches have to take them out to get rest so they can put them back in. The toughest players don't pace themselves.
Get to your teammate first: When your teammate lays his body on the line to dive on the floor or take a charge, the tough players get to him first to help him back up. If your teammate misses a free throw, tough players get to him right away. Tough players are also great teammates.
Take responsibility for your teammates: Tough players expect a lot from their teammates, but they also put them first. When the bus leaves at 9 a.m., tough players not only get themselves there, but they also make sure their teammates are up and get there, too. Tough players take responsibility for others in addition to themselves. They make sure their teammates eat first, and they give credit to their teammates before taking it themselves.
Take a charge: Tough players are in a stance, playing the ball, and alert in coming over from the weak side and taking a charge. Tough players understand the difference between being in the right spot and being in the right spot with the intention of stopping somebody. Some players will look puzzled and say, "But I was in the right spot." Tough players know that they have to get to the right spot with the sense of urgency to stop someone.
Get in a stance: Tough players don't play straight up and down and put themselves in the position of having to get ready to get ready. Tough players are down in a stance on both ends of the floor, with feet staggered and ready to move. Tough players are the aggressor, and the aggressor is in a stance.
Finish plays: Tough players don't just get fouled, they get fouled and complete the play. They don't give up on a play or assume that a teammate will do it. A tough player plays through to the end of the play and works to finish every play.
Work on your pass: A tough player doesn't have his passes deflected. A tough player gets down, pivots, pass-fakes, and works to get the proper angle to pass away from the defense and deliver the ball.
Throw yourself into your team's defense: A tough player fills his tank on the defensive end, not on offense. A tough player is not deterred by a missed shot. A tough player values his performance first by how well he defended.
Take and give criticism the right way: Tough players can take criticism without feeling the need to answer back or give excuses. They are open to getting better and expect to be challenged and hear tough things. You will never again in your life have the opportunity you have now at the college level: a coaching staff that is totally and completely dedicated to making you and your team better. Tough players listen and are not afraid to say what other teammates may not want to hear, but need to hear.
Show strength in your body language: Tough players project confidence and security with their body language. They do not hang their heads, do not react negatively to a mistake of a teammate, and do not whine and complain to officials. Tough players project strength, and do not cause their teammates to worry about them. Tough players do their jobs, and their body language communicates that to their teammates -- and to their opponents.
Catch and face: Teams that press and trap are banking on the receiver's falling apart and making a mistake. When pressed, tough players set up their cuts, cut hard to an open area and present themselves as a receiver to the passer. Tough players catch, face the defense, and make the right read and play, and they do it with poise. Tough players do not just catch and dribble; they catch and face.
Don't get split: If you trap, a tough player gets shoulder-to-shoulder with his teammate and does not allow the handler to split the trap and gain an advantage on the back side of the trap.
Be alert: Tough players are not "cool." Tough players are alert and active, and tough players communicate with teammates so that they are alert, too. Tough players echo commands until everyone is on the same page. They understand the best teams play five as one. Tough players are alert in transition and get back to protect the basket and the 3-point line. Tough players don't just run back to find their man, they run back to stop the ball and protect the basket.
Concentrate, and encourage your teammates to concentrate: Concentration is a skill, and tough players work hard to concentrate on every play. Tough players go as hard as they can for as long as they can.
It's not your shot; it's our shot: Tough players don't take bad shots, and they certainly don't worry about getting "my" shots. Tough players work for good shots and understand that it is not "my" shot, it is "our" shot. Tough players celebrate when "we" score.
Box out and go to the glass every time: Tough players are disciplined enough to lay a body on someone. They make first contact and go after the ball. And tough players do it on every possession, not just when they feel like it. They understand defense is not complete until they secure the ball.
Take responsibility for your actions: Tough players make no excuses. They take responsibility for their actions. Take James Johnson for example. With 17 seconds to go in Wake's game against Duke on Wednesday, Jon Scheyer missed a 3-pointer that bounced right to Johnson. But instead of aggressively pursuing the ball with a sense of urgency, Johnson stood there and waited for the ball to come to him. It never did. Scheyer grabbed it, called a timeout and the Blue Devils hit a game-tying shot on a possession they never should've had. Going after the loose ball is toughness -- and Johnson didn't show it on that play. But what happened next? He re-focused, slipped a screen for the winning basket, and after the game -- when he could've been basking only in the glow of victory -- manned up to the mistake that could've cost his team the win. "That was my responsibility -- I should have had that," Johnson said of the goof. No excuses. Shouldering the responsibility. That's toughness.
Look your coaches and teammates in the eye: Tough players never drop their heads. They always look coaches and teammates in the eye, because if they are talking, it is important to them and to you.
Move on to the next play: Tough players don't waste time celebrating a good play or lamenting a bad one. They understand that basketball is too fast a game to waste time and opportunities with celebratory gestures or angry reactions. Tough players move on to the next play. They know that the most important play in any game is the next one.
Be hard to play against, and easy to play with: Tough players make their teammates' jobs easier, and their opponents' jobs tougher.
Make every game important: Tough players don't categorize opponents and games. They know that if they are playing, it is important. Tough players understand that if they want to play in championship games, they must treat every game as a championship game.
Make getting better every day your goal: Tough players come to work every day to get better, and keep their horizons short. They meet victory and defeat the same way: They get up the next day and go to work to be better than they were the day before. Tough players hate losing but are not shaken or deterred by a loss. Tough players enjoy winning but are never satisfied. For tough players, a championship or a trophy is not a goal; it is a destination. The goal is to get better every day.
When I was playing, the players I respected most were not the best or most talented players. The players I respected most were the toughest players. I don't remember anything about the players who talked a good game or blocked a shot and acted like a fool. I remember the players who were tough to play against.
Anybody can talk. Not anybody can be tough.
******************************************
Skriven av Jay Bilas. Artikeln på sin orginalsida hittar ni här, http://insider.espn.go.com/ncb/insider/columns/story?columnist=bilas_jay&id=3868904&action=login&appRedirect=http%3a%2f%2finsider.espn.go.com%2fncb%2finsider%2fcolumns%2fstory%3fcolumnist%3dbilas_jay%26id%3d3868904
Ni kommer garanterat få höra ett flertal uttryck från artikeln i samband med våra träningar och matcher.
/ax
gbg basketfestival
Turneringen är den 21-24/5. Nerresa med baskettåget eller på annat sätt den 20/5.
Kostnad för turneringen brukar ligga runt 1500 kr.
Gör här en lista på de U20-spelare som inte lämnat besked om de kan och vill delta. Så fort ni meddelat (helst i kommentarer) tar jag bort er från listan.
Milena
Cilla
kostnader för SM
Återstår två kostnader: resa (500/spelare) och lunch lördag (55/spelare).
Samtliga (utom Vanessa) betalar lunchen till mig.
Millo, Helena och Sara betalar resan till mig. Milena, Cilla och Nat betalar resan till Mbuyi.
CCK ska vi pressa på det som återstår av reskassan när hon kommer hem.
Här gör vi en lista på de som inte betalat. Så fort ni cashat tar jag bort era namn.
Sara
Milena (betalat pizzan)
Cilla
Natta (betalat pizzan)
Axels kontonummer Skandiabanken 91503731547