Skuru Basket

Tog en sväng förbi Källängen idag, Lidingö spelade träningsmatch mot Alvik. Enkel seger 85-57. Mitt huvudsakliga intresse riktades kanske inte helt oväntat mot lagets nyförvärv big game serah och millow the spanish how. Så här lyder recensionen.

Sara har de senaste säsongerna utvecklats till en etablerad basketettanspelare. Nu får hon chansen att casha in. Med detta menas att hon har hamnat i ett lag som skriker efter hennes egenskaper, framför allt i två avseenden. Som ni kanske minns lever Lidingö på ett helplansförsvar och på att tvinga fram turnovers. Becca Henriksson kommer vinna stealsligan ytterligare ett år, men vem annan än skurus beryktade #9 är en bättre sidekick? Antingen är det en slump, eller så är det ett genomtänkt psykologiskt trick av någon i Lidingös organisation, men som det ser ut kommer hon spela med #9 även denna säsong. Den andra egenskapen var för mig mera glädjande att se, framför allt eftersom Sara hos oss inte hade förutsättningarna att visa upp detta, nämligen att hon är en riktigt bra ledare på plan. På träningarna leder Sara och Becca var sitt lag som pg. I matchen idag spelade de huvudsakligen tillsammans med Sara som 2:a, men när det behövdes tog hon hand om bollen och gjorde det riktigt bra. Miljöombytet, den nya rollen och Andens avslappnade ledarstil har som det ser ut varit mycket värdefullt, nu lyser hon av självförtroende och spelar med precis den pondus och stabilitet som vi fick se i de avgörande U20SM-matcherna förra säsongen. Sen att inte domarna godkänner hesitations tyckte publiken var lite trist, men så kommer det inte se ut när det är seriematcher.

På samma sätt som det var glädjande att se Saras nya spelstil var det lika glädjande att se att Millo fortfarande är Millo. Idag hade hon inte sin bästa utdelning, hon satte matchens första skott för en 3:a, sen missade hon 7 i rad för att sedan ta kommandot i det som skulle visa sig bli det matchavgörande rycket, genom att swischa två treor på back-to-back possessions. Men utöver detta blir man som vanligt upprymd av att se Millo flyga i marken på varje lös boll, börja garva när hon hamnar i brottningsmatcher under korgarna, stanna och hjälpa lagkamrater hon råkat knocka i stället för att springa upp och lägga i en layup, och framför allt aldrig för ett ögonblick tveka när hon ser en skymt av motståndarnätet. Hon har några veckor kvar till toppformen, men tipset är att när säsongens sista ord är sagt står Millo där som Lidingös 2nd leading scorer efter Becca.

Sammanfattningsvis vill jag påstå att Lidingö har anledning att se optimistiskt på säsongen. Anfallsspelen motion, 1, 2 och 3 är väldesignade och ger de lägen de är tänkta att skapa. Spelarna har nött dem grundligt och utför dem redan nu med skaplig precision. Försvaret är ettrigt över hela plan och tight i 3-sek området. Men framför allt har laget en kärna med Becca, Pia, Sara och Millo som tävlar som besatta och spelar hårdare än vem som än försöker ställa sig i deras väg. Lollo Hagberg är tillbaka vilket ger dem lite längd, AK och Charlotte tillför rutin och court savvy och av de yngre utmärkte sig en som heter Astrid ordentligt med ett atletiskt löpsteg och potentiell scoring ability. Passar ju bra att det kommer bli publikvänlig basket nu när en i publiken om än tillfälligt råkar bo ett stenkast från Hersbyhallen.

Now, over to you bitches. Hur går det i California? Sundsvall? Lund? Runt dansstängerna? I Fryshuset? Polisen? För F97? Och kanske inte minst, hur går det för oss själva, aka Skurus damlag, as the jw era begins.

Fr o m nu fritt för er att berätta. Vad säger de när du presenterar dig "hello my name is mule"?

/ax