Skuru Basket

Mina handleder värker från gårdagens träning. Min ryska lärare kom fram till mig och frågade om jag hade ont i handflatorna.
- JA! svarade jag, helt utmattad.
- Bra! så länge det inte är handlederna, för då är det något som inte stämmer. Då gör du helt fel.
- Så, sträck på dig, upp på tå, och hakan! Kom igen nu flickor!

Dans runt en stång kanske inte var min grej trots allt. Jag har ju ont på fel ställe och koreografin går alldeles för snabbt fram. Under sista passet var jag helt lost.
- Din kropp är gjord för att dansa, säger hon, men du använder den på fel sätt.
Jaha? Hur fan använder jag den på rätt sätt då?

Poledance är det jag ägnar mina tisdagkvällar åt. Sjukt va? Det är sjukt kul, det var sjukt kul. Dem två första lektionerna var liksom på lek. Jag trivdes, vi skrattade. Trodde jag hade hittat mitt kall i livet. Tredje och fjärde lektionen ska vi kunna utföra trick där vi hänger upp och ner...

Inget kommer bli lika roligt som basket, det är bara att inse. Får leta vidare helt enkelt och se dansen som träning. För visst är det träning. Kroppen gör så jävla ont, både av träningsverk och blåmärken.

Nu har ni fått reda på vem "runt dansstängerna" är.
Det är jag, Cilla.