Skuru Basket

Efter x antal månaders tystnad kan jag meD glädje meddela att Sunny Ryder has entered the building. Av någon anledning förknippar jag bloggskrivande med typ..att svara på sms..och jag har ju för vana att inte ta itu med sådant på en gång så jag behövde en liten startsträcka bara... Men vafan nu är jag här så sluta klaga era bastards! För tillfället sitter jag i mitt kök, som är rent?! Sen jag flyttade in har jag och mina älskade korridorare haft ett enda möte ang. diverse saker om disk, sopor oc yadayadayada...det mötet ägde rum igår! så efter ca 5 månaders svinstia är är det faktiskt rent :) undra hur länge det håller i sig..en lustigt parantes är att det var tjejen som är äckligast av alla och ALDRIG diskar som kallade till mötet och snackade mest av alla...varför är det alltid så? självinsikt? aja whatever eftersom jag inte skrivit nåt innan så får ni en massa oviktiga side-stories också.. så ni kanske undrar hur jag har det här nere? FETT BRA kan man beskriva det. Skolan är relativt kul...skrev min första salstenta i måndags. det gick fina fisken så efter mer än en vecka av total isolering och tentaplugg har jag nu återuppstått till världen utanför. Fantastiskt! det ska idag firas med den första officiella koridorsfesten. Egentligen förekommer det en korridorsfest här torsdag, fredag, lördag... Men den officiella är idag! yeey! så till viktigare saker..basketen. hur går det egentligen med den? blod, svett o sjukt mkt tårar..ni som pratat med mig vet kanske att det varit uppförsbacke för mig i stort sett hela säsongen. Ibland har den varit sjukt brant, ibland lite mindre brant, men alltid uppförsbacke. Ytterst lite till ingen speltid, fjantiga misstag, självförtroendedipp och det ena med det tredje har gjort att jag ifrågasatt min förmåga riktigt rejält. Tvivlet har gjort att det bara går ännu sämre. Ett inlägg som Serah skrev för ett tag sedan hade lika gärna jag kunnat skriva. All frustration har jag försökt ta ut på träningarna, i försvaret och i returtagningen främst. Sakta men säkert har det gått framåt, men ändå..när jag tycker att jag genomfört en riktigt fet träningsvecka och verkligen gjort bra ifrån mig och ändå bli bänkad, det är fan ett riktigt slap in the face. I söndags mötte vi Solna, eftersom vi bara var åtta spelare så var sannolikheten för att jag skulle få komma in ganska stor. Det fick jag, och äntligen! det var som om jag äntligen sket ut pluggen som suttit i arslet så jävla länge. Finally fick jag visa att jag faktiskt kan spela, att jag har på planen att göra. Jag öppnade med den fetaste blocken ever på Emma Halldin-Wedin. FETASTE HÖR NI DET! sen åkte Gültekin på en offensiv foul och lite annat smått och gott. äntligenäntligenäntligen så jädra gött! Nu känns det ännu bättre på träningarna. som att jag har visat vad jag går för. shit, jag blir helt excited när jag skriver om det! hoppsan nu blev det här inlägget typ en mil långt. värt...its all or nothing bitches! men kommentera nu en massa så skriver jag kanske lite mer. Jag måste sticka nu för jag måste lämna in min cykel på lagning innan min föreläsning, den har vart paj sen innan jul. Hittills har jag lånat en cykel från en tjej här på korridoren. Enda problemet är att hon är typ 1.85 och hennes ben står för 75% av hennes längd, dessutom har hennes sadel rostat fast..jag får fan skavsår i arslet av att gnida mig mot den där jädra sadeln varenda dag. o då blir det ju inget ligga! ajöss