Skuru Basket

Kände att jag behövde ta paus ifrån mina studier, så varför inte skriva några rader om mitt liv i Sundsvall.

Nu äntligen efter 1 månad och 1 dag i Sundsvall känns det som att jag verkligen bor här, självklart har jag hemlängtan. De är mycket jag längar efter som inte finns i Sundsvall. Exempel, Espresso House, familjen Kjellgren och mina vänner, sist men abslut inte minst Skuru. Visserligen är alla i Saints laget hur snälla som helst men dem kommer aldrig att kunna ersätta skurugang. Om jag skulle gå lite mer på "djupet" om varför jag saknar skurugang så pass mycket som jag gör är det nog för att alla våra uttryck som "meeeen guud" har ersatts med " de va kul nå djävulskt" inte har en lika fin klang.

Det har varit ganska turbolent för mig sedan jag kom till Sundsvall. De första 2 veckan hade jag inget att göra på dagarna i och med att min anställning på stans enda advokatbyrå sket sig. I slutet av de två veckorna var ja trött nå djävulskt på att inte känna mig produktiv. De va då jag åkte ner till Stockholm för att hitta inspiration igen. Och OM det gav inspiration, när jag kom hem till min lägenhet i Skönsberg i igen som förövrigt ligger in the ghetto hade min efterlängtade rumskamrat Ida kommit. Hon och jag klickade på en gång, vi klickade så bra att vi redan andra dagen drog lite "pannkaka skämt" Hon tog med mig ner till skolan samma dag som jag fick reda på att jobbet som klubben fixat åt mig visade sig va ett kvällsjobb, vilket inte alls passa in i mitt schema. 10 minuter efter att jag kom till skolan satt jag plötsligt på lektion. Livet leker verkligen med en. Nu har jag i alla fall pluggat i två veckor, kan ju inte säga att jag är helt motiverad. Ska på en arbetsintervju om 11 dagar för tredje gången gilt, får hoppas att the third one is the charm, så att säga. Om jag får jobbet slutar jag nog skolan, fast man vet ju aldrig med mig.

Hoppas vi ses den 4 oktober
ps, Kanske kommer ner till Stockholm nästa helg för att fixa med min tandställning.

Thats all for now, puss och kram Halvan!