Skuru Basket

GAAH! Hade fan glömt bort hur träningsvärk kändes… Mindre skön känsla eller ja, i och för sig skön på så sätt att man känner att man har gjort något vettigt för en gångs skull. Samtidigt som man känner ångest för att det är någonting man borde känna oftare…

Nej men det har verkligen kliat i mina fingrar den senaste månaden så jag beslutade mig till sist att ringa Gunilla och ringa höra ifall man kan komma förbi och köra lite. Och ja två dagar senare var jag helt plötsligt iklädd i matchkläder igen. Skum känsla faktiskt, fast GUUD vad jag har saknat det!

Så nu har Jessica alltså officiellt joinat Hags! Men ja, hags vet jag inte riktigt om man kan kalla det fortfarande. Den äldsta spelaren denna match var Åsa Höglund som är tillbaka igen, as kul! Sen är resten under 20-sträcket. Men ryktet går ju att Frida Erson och vår allas C.C Babcock kanske även ska ansluta.

Lite smått yr och svimfärdig redan efter uppvärmningen så vare iaf dags att inta planen igen. Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde, iaf konditionsmässigt, jag dog inte efter första rushen. Å andra sidan kanske man ska ha i åtanke att det är ju inte världens bästa tempo i div 4? Men precis lagom för mig =)

Anfallsmässigt så kan vi väl påstå att det gick sådär. Gud va svårt det är att köra ihop med några som man aldrig kört med tidigare! Så ja, 27 poäng lyckades vi åstadkomma varav att jag stod för 0 av dom. Vi kan väl säga att jag och korgen inte direkt var bästa vänner. Men men jag lyckades iaf ta två charge, så lite sitter väl fortfarande i ryggraden. Men slutsiffran blev tillslut 27-47, inte världens bästa match kanske men sjukt roligt att vara igång lite igen iaf.

Och när vi ändå är inne på Comeback…

Det var ett ganska välbekant ansikte på träningen igår. Någon vid namn Cecilia Andersson, någon som känner igen? Inte? Okej, aja men det är iaf en dam som spelat i Skurus damlag tidigare, väldig duktig tjej. Hon har iaf bestämmt sig för att köra med oss. Sjukt va? Så ja, Cilla ska nu träna med oss fram till jul så får vi se efter det vad som händer. Ehm, ja.. jag kan ju inte påstå annat än att det är SJUKT läskigt!! Jag tror absolut att jag var mer nervös än henne, eller vadå var? ÄR mer nervös. Nu ska jag alltså coacha min kompis? Galet. Även fast det är nervöst och läskigt så tror jag det kommer bli bra det hära, riktigt bra.

Och ja inte nog med det, Helena kommer ju ner till helgen och ska träna med oss på fredagen. Kan ju alltid sätta upp det på min meritlista ”eh nemen jag har ju coachat en ligaspelare”

/Er allas Jessica